Jag har under senaste tiden börjat rensa upp i min dator. Hittade denna bild på en tavla som jag sålde för ett tag sedan.

Jag fastnar gärna på blickar när jag väljer att måla en tavla. Denna blick tröstar mig för den känns som om den säger till mig att jag vill att du ska komma med mig, en känsla att vara behövd och omtyckt. Tröst är något vi alla behöver ibland. Nu målar jag glad galna troll för att muntra upp mig i höstmörkret. Tidigare har jag skrivit dikter, än idag får jag meddelande om att de kan vara till tröst för andra som tagit del av dem. Här kommer en från 2004, hoppas den kan trösta någon som behöver det:

SKÖR SOM GLAS

Möt min själ med ett vänligt sinne
tala till mig med kärleksfull röst
Skänk mig idag ett lyckligt minne
som till natten kan vara min tröst

Bär mitt hjärta med trygga händer
helt varsamt så det ej går i kras
till den stund min kraft återvänder
för just idag är jag skör som glas

/Annika Wessmark